Flyttat
Jag är inte naiv och tror att det är några som läser denna relativt ouppdaterade blogg. Men de som kanske läser den mot all förmodan kanske vill veta att jag har skaffat mig en egen adress och ny sida. Den nya är www.tomofsweden.nu
Välkommen.
Dödsannons
Jag har sett några dödsannonser på personer som jag känner som har gått bort. Min Farmor. Min Morfar. Min Mormors bror och min morfars syster. Eller en nära vän till mig. Och så vidare alla annonser som jag har sett har varit på äldre personer förutom på min vän. Så har jag aldrig sett dödsannonsen från en person som jag har haft ett förhållande med. En person som jag har älskat utav hela mitt hjärta och lite till. Det är inte lätt att gå vidare när man inte hann ta farväl eller säga vad man egentligen tyckte och kände. Det känns som ett slag i ansiktet beskedet utav Peters bort gång. Det får mig att inse att man lever på lånad tid och att när som helst så kan mattan ryckas undan.
Och nu när jag lästa dödsannonsen blev man påmind igen utav vad som hänt. Att livet är kort och oväntat. Han var mitt allt. Vi delade 5 år utav nära relation. Vi skulle vara ett för alltid. Men nu blev det inte så. Våra vägar skildes åt och jag flyttade. Men jag slutade aldrig att älska honom. Jag tänkte ofta på honom och han var med mig i hjärtat och där kommer han alltid att stanna. När man berättar det tragiska som hänt så reagerar alla på olika sätt. Men jag har haft tur som har så fina vänner och kollegor som stöttat mig när det varit svårt. Det är aldrig lätt att bearbeta sorg. Alla bearbetar på olika sätt.
Något som skrämmer mig är min likgiltighet. Att ena sidan tänker rationellt och tänker att vi inte har träffats på ett år inte haft någon kontakt. Och fortsätter som inget hade hänt. Men så är det den andra sidan utav mig som gråter. Som känner en enorm saknad och söker tröst och vill inte tro att det är sant. Att det ska vara ett stort makabert skämt. Jag ska gå och se på hans kropp och när jag gör det tror jag att mina olika sidor kommer att jämnas och gå samman.
Tack ni som finns där för mig och ställer upp.
plötsligt händer det...
Men det är inte alltid något positivt som händer. Jag fick idag veta utav en kompis att min förra pojkvän har gått bort. Vi har inte pratat med varandra på ett år. Så jag vet inte vad jag ska känna. Ena stunden gråter jag och andra stunden känner jag inget. Innan jag gjorde slut hade vi varit tillsammans i 5 år. Och innan det kände jag honom i 3-4 år. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Och jag har aldrig slutat att älska honom. För mig var han inte ett helt avslutat kapitel. För jag tänkte flera gånger på honom och undrade hur han mådde och hur han hade det. Jag skulle höra av mig. Jag skulle åka hem till honom. Men jag gjorde det inte. Jag ville inte ta tag i mina känslor då. Jag vågade inte. Jag orkade inte ta tag i mina känslor. Jag var rädd för dom. Och nu är det för sent. Man ska aldrig skjuta upp något.
Man ska ta tag i det jobbiga så fort som möjligt och inte gå och dra på det. I mitt inre är detta en tråd som aldrig kommer att få sitt slut. En del som alltid kommer att vara oavslutat. Många gånger har jag sagt att jag slösade bort min ungdom när vi var tillsammans. Men det gjorde jag inte. Jag gjorde ett val att vara tillsammans med honom. Jag var lycklig många stunder och olycklig andra. Men det vi hade kan jag aldrig någonsin förklara eller ens försöka sätta ord till. För jag vet inte hur. Jag kan inte dom orden. Dom känslor jag hade för honom kommer jag alltid att ha.
Det känns konstigt. För det är inte så här man väntar sig att någon ska gå ur tiden. Inte så plötsligt. Man väntar sig att man ska dö gammal och sjuk. Inte bara ryckas bort. Man förväntar sig att få tid på sig att mentalt förbereda någons frånfälle. Man är inte beredd på att någon bara ska försvinna.
En vän till mig sa idag att han i morse hade tänkt tanken att man inte ska låta saker vara osagda. Alltså man sa säga vad man känner för någon man ska säga att "du betyder något för mig". Jag är säkert som många andra på den punkten att man inte säger det man känner när man känner utan man skjuter det på framtiden.
Jag tycker att denna dikt känns passande i en stund som denna.
Till dig min älskade.
Around the corner I have a friend
In this great city that has no end,
Yet the days go by and weeks rush on,
And before I know it, a year is gone
And I never see my old friend's face,
For life is a swift and terrible race,
He knows I like him just as well,
As in the days when I rang his bell,
And he rang mine.
If, we were younger then,
And now we are busy, tired men.
Tired of playing a foolish game,
Tired of trying to make a name.
"Tomorrow" I say "I will call on him
Just to show that I'm thinking of him."
But tomorrow comes and tomorrow goes,
And distance between us grows and grows.
Around the corner!- yet miles away,
"Here's a telegram sir-"
"your friend died today."
And that's what we get and deserve in the end.
Around the corner, a vanished friend.
Det är nu man ska ta chansen att om man älskar någon. Så säg det. Kom ihåg att alltid säga vad du menar. Att aldrig vara rädd att uttrycka sig. Ta chansen att säga till någon vad den personen betyder för dig. Fånga dagen och ha ingen ånger.
R.I.P. Peter Wesley Palm