enligt Tom

Min mamma ringde mig idag och berättade att dom har börjat att riva min morfars gamla hus. Det kändes konstig när hon sa det, för där har jag ju mer eller mindre växt upp. Det har varit uthyrt till en annan familj några år eller så. Och under den tiden har jag drömt om huset ibland. Och oftast har det varit att jag har gått runt i huset och tittat på vad dom har gjort om. Och när dom flyttade ut, har huset varit tomt och öppet. Och jag har ju självklart varit inne i det och kikat. Det lustiga var att det såg nästan exakt likadant ut så när som på kanske någon ny tapet eller ny färg. Men det luktade likadant och kändes likadant, förutom på att det kändes inte alls lika stort längre. Och nu har dom börjat riva det. Och det känns jätte konstigt. När jag var liten fantiserade jag om att jag skulle få ärva det huset att jag skulle bo i det. Men om man ska vara krass skulle min syster ha ärvt det. Och om inte hon hade velat ha det hade min bror ärvt det. Och sist jag om inte han ville ha det. Men vi alla har vårt på vårt håll. Och vad skulle jag med det huset till egentligen. Men det känns konstigt , många minnen som kommer upp dykandes. Jag borde för mitt eget bästa släppa det och låta det passera, det är bara ett hus. Minerna sitter ju i mitt huvud.