Flyttat
Jag är inte naiv och tror att det är några som läser denna relativt ouppdaterade blogg. Men de som kanske läser den mot all förmodan kanske vill veta att jag har skaffat mig en egen adress och ny sida. Den nya är www.tomofsweden.nu
Välkommen.
Dödsannons
Jag har sett några dödsannonser på personer som jag känner som har gått bort. Min Farmor. Min Morfar. Min Mormors bror och min morfars syster. Eller en nära vän till mig. Och så vidare alla annonser som jag har sett har varit på äldre personer förutom på min vän. Så har jag aldrig sett dödsannonsen från en person som jag har haft ett förhållande med. En person som jag har älskat utav hela mitt hjärta och lite till. Det är inte lätt att gå vidare när man inte hann ta farväl eller säga vad man egentligen tyckte och kände. Det känns som ett slag i ansiktet beskedet utav Peters bort gång. Det får mig att inse att man lever på lånad tid och att när som helst så kan mattan ryckas undan.
Och nu när jag lästa dödsannonsen blev man påmind igen utav vad som hänt. Att livet är kort och oväntat. Han var mitt allt. Vi delade 5 år utav nära relation. Vi skulle vara ett för alltid. Men nu blev det inte så. Våra vägar skildes åt och jag flyttade. Men jag slutade aldrig att älska honom. Jag tänkte ofta på honom och han var med mig i hjärtat och där kommer han alltid att stanna. När man berättar det tragiska som hänt så reagerar alla på olika sätt. Men jag har haft tur som har så fina vänner och kollegor som stöttat mig när det varit svårt. Det är aldrig lätt att bearbeta sorg. Alla bearbetar på olika sätt.
Något som skrämmer mig är min likgiltighet. Att ena sidan tänker rationellt och tänker att vi inte har träffats på ett år inte haft någon kontakt. Och fortsätter som inget hade hänt. Men så är det den andra sidan utav mig som gråter. Som känner en enorm saknad och söker tröst och vill inte tro att det är sant. Att det ska vara ett stort makabert skämt. Jag ska gå och se på hans kropp och när jag gör det tror jag att mina olika sidor kommer att jämnas och gå samman.
Tack ni som finns där för mig och ställer upp.
plötsligt händer det...
Men det är inte alltid något positivt som händer. Jag fick idag veta utav en kompis att min förra pojkvän har gått bort. Vi har inte pratat med varandra på ett år. Så jag vet inte vad jag ska känna. Ena stunden gråter jag och andra stunden känner jag inget. Innan jag gjorde slut hade vi varit tillsammans i 5 år. Och innan det kände jag honom i 3-4 år. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Och jag har aldrig slutat att älska honom. För mig var han inte ett helt avslutat kapitel. För jag tänkte flera gånger på honom och undrade hur han mådde och hur han hade det. Jag skulle höra av mig. Jag skulle åka hem till honom. Men jag gjorde det inte. Jag ville inte ta tag i mina känslor då. Jag vågade inte. Jag orkade inte ta tag i mina känslor. Jag var rädd för dom. Och nu är det för sent. Man ska aldrig skjuta upp något.
Man ska ta tag i det jobbiga så fort som möjligt och inte gå och dra på det. I mitt inre är detta en tråd som aldrig kommer att få sitt slut. En del som alltid kommer att vara oavslutat. Många gånger har jag sagt att jag slösade bort min ungdom när vi var tillsammans. Men det gjorde jag inte. Jag gjorde ett val att vara tillsammans med honom. Jag var lycklig många stunder och olycklig andra. Men det vi hade kan jag aldrig någonsin förklara eller ens försöka sätta ord till. För jag vet inte hur. Jag kan inte dom orden. Dom känslor jag hade för honom kommer jag alltid att ha.
Det känns konstigt. För det är inte så här man väntar sig att någon ska gå ur tiden. Inte så plötsligt. Man väntar sig att man ska dö gammal och sjuk. Inte bara ryckas bort. Man förväntar sig att få tid på sig att mentalt förbereda någons frånfälle. Man är inte beredd på att någon bara ska försvinna.
En vän till mig sa idag att han i morse hade tänkt tanken att man inte ska låta saker vara osagda. Alltså man sa säga vad man känner för någon man ska säga att "du betyder något för mig". Jag är säkert som många andra på den punkten att man inte säger det man känner när man känner utan man skjuter det på framtiden.
Jag tycker att denna dikt känns passande i en stund som denna.
Till dig min älskade.
Around the corner I have a friend
In this great city that has no end,
Yet the days go by and weeks rush on,
And before I know it, a year is gone
And I never see my old friend's face,
For life is a swift and terrible race,
He knows I like him just as well,
As in the days when I rang his bell,
And he rang mine.
If, we were younger then,
And now we are busy, tired men.
Tired of playing a foolish game,
Tired of trying to make a name.
"Tomorrow" I say "I will call on him
Just to show that I'm thinking of him."
But tomorrow comes and tomorrow goes,
And distance between us grows and grows.
Around the corner!- yet miles away,
"Here's a telegram sir-"
"your friend died today."
And that's what we get and deserve in the end.
Around the corner, a vanished friend.
Det är nu man ska ta chansen att om man älskar någon. Så säg det. Kom ihåg att alltid säga vad du menar. Att aldrig vara rädd att uttrycka sig. Ta chansen att säga till någon vad den personen betyder för dig. Fånga dagen och ha ingen ånger.
R.I.P. Peter Wesley Palm
Gott nytt år
Fast vad är nytt? Tiden är ju abstrakt, och dessutom infaller nyåret olika runt om i världen beroende på vilken religion som gäller…
Och som ”elaka Bettan” i Snobben en gång reflekterade; hur kan vi veta att det är ett nytt år, det jag ju lika gärna vara ett gammalt som man prackar på oss…??
Jag är personligen övertygad om att det ÄR samma gamla år som man hela tiden kör i repris…
Och alla förväntningar om att det nya året ska bli bättre… Blir det det…? Har det någonsin blivit det? Har i alla fall inte jag märkt något av….
Och dessutom, ”det var bättre förr”… Hur är det möjligt att det var bättre förr, om det alltid ska bli bättre i framtiden?
Det kan ju inte ha varit bättre ”bakåt” i tiden och det alltid ska bli bättre ”framåt” i tiden…
Nej, vi är nog grundlurade allihop… Åtminstone när det gäller ”nyår” och allt som tillhör det…
Fast ska sanningen fram är vi nog grundlurade när det gäller det mesta…
Vi har blivit indoktrinerade till att tro att arbete är meningsfullt, fast vi bara är ”löneslavar” (Adler-Karlssons teori, kan vidareutveckla om någon är intresserad),
man har fått oss att tro att prylar, ägandet, gör oss till lyckligare människor… Lycka är ju något helt annat…
Man har skapat behov av både det ena och det andra, trots att vi inte har det behovet… (Som en tysk f d storfräsare inom industrin konstaterade, förr skapades ”saker och ting” när det fanns en efterfrågan, ett behov, numera skapar man onödiga prylar som ingen efterfrågat, SEDAN skapar man behovet av dessa helt onödiga prylar).
Nej, vi tillhör ”den grundlurade generationen” (jämför ”the lost generation” och ”the beat generation”)…
Inte undra på att människor idag vanligtvis känner sig otillräckliga, olyckliga, misslyckade, otillfredsställda….
Det väsentliga har kommit att helt leva i skuggan av det oväsentliga…
Vi människor irrar omkring och jagar efter sådant som inte finns… eller också söker vi på helt fel ställen, efter helt fel saker…
Men visst, vissa människor låter sej ju luras… De tror att allt är som det ska, de inbillar sej t o m att de är lyckliga, att de har fullständig kontroll över sitt liv…
Och skit samma, who cares…??
Jag vägrar i alla fall att låta mej luras…
Så med detta vill jag önska alla ett riktigt ”GOTT NYTT ÅR”…
Min första Pride
Jag kan med all stolthet säga att detta är min första pride. Det är en upplevelse utan dess like. Så många lika sinnade människor på samma plats samtidigt det är en enorm känsla som inte går att beskriva. Jag är glad att jag deltar detta året.
Efter att våran resa började vid 6.15 i morse, har dagen urartat bra. Jag har flugit till Stockholm, jag har gått på stan och haft det bra. Sedan fått checka in på ett trevligt hotell och minglat i pride parken bär det nu av ut i Stockholms nattliv. Jag kommer att ha jätte kul. Det är inte riktigt det samma där hemma hur gärna man än önskar det.
Jag är glad att jag reser med min närmsta och bästa vän, för då vet jag att jag kommer att ha riktigt roligt. Han kommer inte låta mig ha annat. Och sedan att träffa min bror och umgås med han och hans vänner är bara ett plus i kanten.
Happy Pride
Midsommar
Jag har haft en jätte trevlig midsommar. Jag har umgåtts med mina vänner och bara njutit, vi har fiskat utan lycka, vi har varit ute och rott på en sjö, vi badat mitt i natten, vi har ätit och druckit gott, vi har tagit en lång promenad och vi har sovit över. Det har varit en toppen midsommar.
Här är lite bilder från midsommar.
Här är vi på promenad. Nästan alla är med. Jonas fattas.
Här är jag och Jonas, det va hans föräldrar vi var hos.
Detta är två mycket trevliga killar. Den blonde är Jonas brorson.
Till midsommar hör det ju att man ska fiska. här ska vi hämta nätet, men det var tomt. :(
På midsommar dagen tog vi en skön promenad.
Det va nog den bästa midsommaren jag haft på länge. Trevligt sällskap och massa skoj.
Vemodigt
Min mamma ringde mig idag och berättade att dom har börjat att riva min morfars gamla hus. Det kändes konstig när hon sa det, för där har jag ju mer eller mindre växt upp. Det har varit uthyrt till en annan familj några år eller så. Och under den tiden har jag drömt om huset ibland. Och oftast har det varit att jag har gått runt i huset och tittat på vad dom har gjort om. Och när dom flyttade ut, har huset varit tomt och öppet. Och jag har ju självklart varit inne i det och kikat. Det lustiga var att det såg nästan exakt likadant ut så när som på kanske någon ny tapet eller ny färg. Men det luktade likadant och kändes likadant, förutom på att det kändes inte alls lika stort längre. Och nu har dom börjat riva det. Och det känns jätte konstigt. När jag var liten fantiserade jag om att jag skulle få ärva det huset att jag skulle bo i det. Men om man ska vara krass skulle min syster ha ärvt det. Och om inte hon hade velat ha det hade min bror ärvt det. Och sist jag om inte han ville ha det. Men vi alla har vårt på vårt håll. Och vad skulle jag med det huset till egentligen. Men det känns konstigt , många minnen som kommer upp dykandes. Jag borde för mitt eget bästa släppa det och låta det passera, det är bara ett hus. Minerna sitter ju i mitt huvud.
sommarens måsten
Detta är sommarens måsten, utan inbörders ordning.
- Yoghurtglass från 7 eleven. Med smak utav jordgubb, lite för god.
- Islatte med smak av hasselnöt.
- Hemma gjord Pastasallad.
- Min systers äpplepaj.
- Dagens. (vitt vin och sprite)
- Grillad kyckling marinerad i sweet chilli serveras med krämig risotto
- Gossip, mysigare bar får man leta efter.
- Havet
- Grillning med goda vänner.
- Sushi
Lycklig
Jag är så lycklig. Jag är smal! Jag kom i ett par byxor som jag inte har haft på flera år. Mina favoritbyxor, Och dom sitter bra och jag kan andas i dom. Är så glad. Jag är smal igen.
en utveckling utav onödigt
Som jag skrev så hade jag inbrott i mitt källarförråd. Jag pratade med föreningens styrelseordföranden han tyckte att jag direkt skulle polisanmäla detta, och det tänker jag. Jag tänkte lite på vad jag hade i mitt förråd, det jag kan komma på att jag blev av med är två telefoner, minst 6 stycken jackor alla i prisklassen mellan 1000-3000 bland dessa jackor så var mina skidkläder med och jag som ska åka på skidresa om bara ett par dagar. Dom tog också några gamla tröjor och jeans. 4 stycke väskor varav 3 stycken samsonite samt en Louis vitton axelväska. Allt som allt är det väl värt ca 10-12.000 kanske. Men Jag vet ju att det är inte det jag kommer att få från försäkringsbolaget. Det är kanske inte ens värt så mycket. Det var ju grejer jag knappt använde. Så andra hands värdet är väl kanske 5000 eller så.
Det är ju så onödigt, dom kommer ju inte ens få ut något för det dom tog, det ställer bara till problem för mig. Min teori är att det är någon i fastigheten som vet att jag är ny inflyttad och har trott att jag skulle ha haft mer värdesaker där än vad jag hade. Idioter är dom i alla fall.
onödigt
Jag har nu bott i min lägenhet en och en halv vecka. Och redan nu så har jag haft inbrott i mitt källarföråd. Det är så onödigt. Jag har ju ändå inget utav värde där. Idioterna tog, en väska med gamla kläder som jag inte skulle ha och så tog dom två tomma resväskor. Eller det är vad jag tror. Jag kan inte komma på något som jag hade i dom. Bara det att mina skidkläder låg i en utav dom. Och jag ska iväg och åka skidor snart, på torsdag för att vara exakt. Så, jag saknar väskor att packa i och jag har inga skidkläder. Så onödigt.
en vecka har gått
Nu har jag bott i min lägenhet i en vecka. Jag älskar den. Den är jätte mysig, jag trivs hur bra som helst. I morgon kommer min älskade syster och hennes man och barn hem till mig. Det ska bli jätte kul att visa upp min lägenhet. Jag var orolig att jag skulle känna mig ensam. Men det gör jag inte. Eller några stunder gör jag väl det. Men det är skönt, jag kan komma och gå när det passar och det känns bara positivt. Sen att det känns som hemma är underbart. Detta är min lägenhet, jag väljer precis vem som får komma hit och vem som inte får, vilka färger jag ska ha osv. Jag vill inte sluta prata om min lägenhet, jag har en euforisk känsla.
Välkommen hem till mig P, J, Stora och lilla A.
Och välkomna även ni andra som känner mig.
mycket har hänt sen sist
jag vet att det va et tag sedan jag uppdaterade min blogg, men som ursäkt har jag att jag har legat i skildsmässa. Det är kanske att ta i, men jag var i alla fall sambo. Jag har med stor hjälp och stöd ifrån mina föräldrar köpt en lägenhet. Och idag har jag då flyttat in. Det är en vindslägenhet på 40 kvadrat. Den är jätte mysig. Jag älskar den. Men hjälp utav mina föräldrar så bar mitt flyttlass i väg, det tog ca 3 timmar det gick jätte smidigt, även då om mamma och pappa inte tyckte det. Så tyckte jag det. Och när vi väl var klara kunde det inte gå fort nog för dom att gå. jag ville bli av med dom, så att jag kunde piffa och dona bäst jag ville. Jag har faktiskt fått i ordning den jätte bra. Sedan kom Frida, en kollega, vi tog ett glas rött satt och snackade skit och jag packade upp samtidigt. Jätte trevligt.
Imorgon ska jag ta en sväng till mitt jobb och hämta min tv och mitt hemmabio system. ska försöka ta mig till IKEA en liten sväng och kolla bokhyllor.
Men nu är det dags att sova, jag ligger här i min gamla pojksäng och ska sova, jag är hur trött som helst. Det har varit en lång dag. Tack än en gång Mamma och Pappa.
Handpåläggning
i dagens Metro stod det att läsa en artikel om CAROLA HÄGGKVIST om hennes bidrag inför slagerfestivalen på lördag. Det är kanske helt naturligt det är ju ändå hennes helighet CAROLA det gäller. Men det jag fästa ögonen vid var vid en liten utstickare och det var och jag citerar "CAROLA har erbjudit Amy Diamond att ringa om hon undrar över något" SNÄLLA CAROLA! Inte förstöra Amy nu, hon är jätte duktig, och det var du en gång i tiden med. Men nu har du varit med för länge. Jag är medveten att CAROLA vill visa vilken god och kristlig människa hon är. Men inte förstöra någons tonår. Och dom att Amy Diamond inte skulle ha någon att rådfråga det är ju inte så att hon gör sin debut i sång. Vad ska hon fråga om? Hon kan ju uppenbarligen uppträda och sjunga. Och jag tror kanske inte att CAROLA är den man ska prata med om blommor och bin. Det är en fin tanke, men snälla jag har fullt förtroende för Amy. Vidare i artikel står det att CAROLA la sin röst på Amy. Men någonstans inbillar jag mig att hennes röst inte var avgörande.
Notera att jag har skrivit CAROLAS namn med stora bokstäver, detta för att det kanske framhäver och att hennes helighet själv läser detta, men det tror jag inte. Men utifall allt. CAROLA jag har inget emot dig, du är en duktig artist och har gjort mycket fint. Men ibland lite för klumpig och dum i uttalanden och framförande. Bjud lite mer på dig själv. Se hur rolig Lena Ph är. Hon är en underbar artist. Och rolig dessutom.
jag dricker sällan kaffe på jobbet
Men jag gör ju det ändå. Vi har den förmånen att ha en egen kaffemaskin på jobbet. Och då är det väldigt bekvämt att kunna ta sig en latte, cappucino, macchiato eller en espresso. Den gör mer eller mindre alla sorters kaffe, och det kanske man förväntar sig utav en maskin som kostar 140.000. Så det är ju en och annan latte som går ner. Men vi är många som använder maskinen. Så vi har två. En av det lite enklare slaget, den kan man även få varmchoklad ifrån. Men den första maskinen krånglar ibland. Man tycker ju att med tanke på priser borde den fungera. Den vill att man ska fylla på böner eller execute milkwash, för vi kan ju inte ha gammal mjölk i slangarna. Man skulle kunna se felet som handhavande. Det är ju inget fel på maskinen förrän den inte gör kaffet som den ska längre. Men åter till början. Jag drickrer inte svart kaffe på jobbet, jag saknar det. Så när jag dricker det någon annanstans så ser jag det som en lyx och inte som vanligt kaffe.
