Jag känner mig unik som är välskapt och gynnad.
Talangfull och begåvad, lyckligt lottad och mår väl.
Jag fick helt enkelt bägaren full av det goda.
Och där av är jag tacksam uti samvete och skäl.
Jag ödmjukt fascineras av skaparens känsla för
all den skönhet som jag bär fram med enkelhet.
Betraktad utav blickar som speglar det sköna
En syn för en gudomlighet som är min förträfflighet.
Men spegel på väggen säg mig ändå.
Vem skönare finns att vila blickarna på?
Min hållning och min aura
Så rena linjer klara
Som jag här uppenbara i en tid som vår.
Jag tål att pressenteras för höga och för låga.
Jag tål att visas upp och framstår som klart intelligent
Min framtid lyser klar för jag vill och jag vågar
Min stjärna lyser klart som på staken i advent.
Det går liksom galant för en ynglig som denna.
Där jag går fram i stolthet där står portarna på glänt.
Jag får faktiskt fatta mig kort och bekänna.
Jag tycker faktiskt att jag är det bästa som har hänt.
Tack mamma tack pappa för ni gjort att jag finns.
Nu har jag ätit årets sista semla. Man kan ju inte säga att det är den första för i år, för det har ju inte blivit nytt än. Semlor är gott. Mums.
Sedan va jag med om lite spänning i dag på jobbet. Jag satt inne på kontoret och jobba med en del av vårt bokslut för avdelningen. Då en kollega kom in och bad om att jag skulle hjälpa henne att hitta en telefon. Efter jag har hjälpt henne så går jag tillbaka till kontoret via lagret. Varpå jag får se att det sitter någon och hukar sig bakom en pall. Jag frågar en annan kollega om han visste vem det var. Vilket han inte gjorde så jag ringde vakten. Vakten kom springande och kille försvinner ut i butiken som är fylld med kunder. och försvinner in i mängden. Jag och Daniel följer efter ut och pekar ut för vakterna. Vilket leder till att vakterna griper honom ute på parkeringen. Det var en syn som inte går att slå när 3 stora vakter mer eller mindre ligger på honom. Dessutom var han hög som ett hus. Polisen kom och hämtade honom. Det roliga är att han säger att han skulle söka praktiktjänst och man sagt till honom i infon att han skulle gå till lagret. Vilket självklart inte var sanningen.
Och apropå polis, så när jag skulle till jobbet var nästan hela mitt kvarter hemma avspärrat av polisen på grund av att någon upptäckt en bomb. Det var jätte omständigt, jag fick gå en omväg till bussen. Det visade sig senare att det inte var någon bomb utan någon som hade tejpat en burk med silvertejp.
Midvinternattens köld är svår.
Kärnorna de knastrar och flamma.
Allan sova i enslig gård.
Samma gör Allans mamma.
Månen vaggar tyst sitt barn.
Katten hänger i mammas gran.
Snön lyser vitt lite här och var.
Endast tomten går på taken.
Jag tycker inte att jag har haft någon anledning till att skriva på min blogg på ett tag. Det har inte hänt så mycket. Jo, det hände något för någon vecka sedan. Jag satte mig ner och började skriva och jag skrev och skrev, men när jag skulle lägga ut texten låste sig datorn. Eller i alla fall min webbrowser. Jag blev mycket sur över detta Och i måndags läser jag på en nättidning om en kompis till mig som dött. Man hade hittat honom död i ett hotellrum i Thailand. Men det stod inte hur han hade dött. Ha var inte den som skulle ta livet av sig. Det är en sorg och saknad. Även då om jag inte träffade honom ofta. Men vi hördes av ibland. Han en av dem som hjälpte mig när jag skulle komma ut och han hjälpte mig att identifiera mig som person. Han betydde jätte mycket för mig.
Och sedan igår fredag säger min chef till mig att han vill prata med mig. Det är inte utan ett litet stygn utav fasa som jag går in till kontoret. Väl inne frågar han om jag har kollat om vi har fått pengar för en returorder som jag gjorde och hur vida jag ringt några kunder. Jag frågade han om det var allt, men då säger han att vi ska sätta oss i ett konferensrum och prata lite. För att göra en långhistoria kort så gav ha mig en fast anställning tidigare har jag haft en heltid timanställning. Det var inte en stor omväxling.
Och idag, har jag påbörjat att frosta av frysen, jag hackade ut lite is ur den och förväntade mig nästan att hitta en infrusen mammut eller kanske på sin höjd en infryst eskimå. Det var ju ett väldigt tjockt islager nämligen, nästan som arktis.